"Vi använder inte bärbara datorer för att följa modet. Med iBook kan både klassen och jag själv uppnå kvalitet och bestående resultat inom undervisningen."— Hannes BeeckenKaiser-Friedrich-Ufer-gymnasiet i Hamburg, Tyskland

Kaiser Friedrich Ufer-gymnasiet i Hamburg, som i folkmun kallas "Kaifu", har använt Apple-datorer sedan 1983. Skolan startade sina första Internet-projekt 1992, och 1996 tilldelades den titeln 'Apple-modellskola'. Mellan 2000 och 2002 deltog Kaifu i det globala nätverket "Media Schools Network" som drevs av Bertelsmann-stiftelsen. 1999 inledde skolan ett projekt för 1-till-1-inlärning med Apples iBook-datorer, inom ramarna för ett nationellt medieinitiativ. Idag använder tre klasser vid Kaifu iBook-datorer i undervisningen.

Farhågor i början:

Eleverna kommer att bli rånade på väg hem från skolan om de har dyra och värdefulla iBook-datorer.

"Inte en enda elev fick problem på hemvägen på grund av iBook-datorerna."

Om eleverna måste bära både böcker och en iBook, blir det för tungt för dem så att de kommer att skada sin hållning.

"Föräldrarna lade fram det argumentet 1999 och det diskuterades under ungefär ett år. Vi reagerade direkt genom att sätta upp ett extra skåp, där eleverna kan lämna alla böcker de inte behöver hemma. Dessutom finns det ett plåtskåp i klassrummet där eleverna kan lämna sin iBook innan de går hem, men det vill de naturligtvis inte. Argumentet har inte kommit upp sedan 2000, inte ens med de nya iBook-klasserna."

Internet ersätter böcker för informationssökning. Det gör att eleverna läser mindre och sämre.

"Böckerna får en helt ny roll här. Under lektionerna är böcker fortfarande populära eftersom läroböckerna presenterar ämnet i kortfattad form, tjänar som referensverk, passar perfekt för inlärning och används som informationskällor till projekt. Eleverna säger faktiskt själva att de läser mycket mer än elever i andra klasser. Det beror på projektarbetena i klassen."

Eleverna gömmer sig bakom datorerna och pratar inte längre med varandra.

"Det är faktiskt tvärtom. Kommunikationen ligger på en högre nivå och är mycket mer intensiv än i klasser utan iBook och det diskuteras alltid något. Eleverna ansvarar för sitt eget arbete och lär också ut, och det leder till större kommunikation. För det mesta gäller samtal under lektionerna ämnet som diskuteras."

Eleverna glömmer bort hur man skriver för hand och får sämre handstil.

"Det förvånar även mig, men det är faktiskt tvärtom. Efter fyra år har eleverna mycket bättre skrivfärdigheter än jämförbara grupper. Jag tror att det har följande orsaker: när man arbetar med datorer och gör presentationer är layout och form nyckelbegrepp. Kraven på layout of framställning växer, och elevernas handstil får inte vara underlägsen de kunskaperna. Och det finns också en annan orsak: efter ungefär ett år har iBook förlorat nyhetens behag och det blir rutin att använda den. Eleverna överväger från fall till fall om det är mer effektivt att använda iBook eller papper och penna. Om de väljer papper och penna, skriver de för hand igen och gör det ännu bättre."

Med stavningskontroll behöver eleverna inte längre lära sig stava rätt.

"Än en gång är det tvärtom. Med ett rättstavningsprogram börjar man tänka medvetet på rättstavningsproblem och får hjälp att fatta ett välgrundat beslut med positiva effekter. Det är inte bara jag som har märkt det – det finns vetenskapliga studier som bevisar det. Det viktiga är att inte bara tillåta rättstavningsprogram, utan att också förklara och öva på hur man använder det."

Eleverna är så upptagna med att lära sig använda programvaran att de inte har tid för själva ämnet. Därför hamnar de efter läroplanens krav.

"Elever som deltar i projektet måste lära sig mycket mer: hur de använder iBook, nätverket och programvaran, metodik för självständig inlärning, presentera information och naturligtvis själva ämnena. De måste faktiskt lära sig mycket mer än skolkamrater som inte använder iBook. Efter några år upptäcker de det själva, och jag tycker det är rätt. I slutänden blir de stolta över sig själva och vad de åstadkommit."

Nästa sida: Intervju med Hannes Beecken