Caponigro om färg
Mättnad
Vad är färglära? Vilka termer används? Och hur kan det tillämpas?
Konstnären och författaren John Paul Caponigro svarar på dessa frågor i artikeln "Colour Theory". Samtidigt som han gör det visar han hur alla som arbetar professionellt med färger genom att skaffa sig goda kunskaper om färglära kan förbättra sin färguppfattning och beskriva färger mer exakt.
Något av det mest kännetecknande för hur en bildkonstnär använder sig av färger är användningen av mättnad.
Fotografer får ofta frågan "Fotograferar du i färg eller svartvitt?". Även om de som frågar sällan har för avsikt att ställa en laddad fråga är det just vad det är. Ofta förutsätts en fotograf inte kunna göra bäggedera lika bra. Sanningen är att en fotograf genom att arbeta med den ena formen kan förbättra sitt arbete med den andra. Dessutom tycks frågeställaren underförstå att svart och vitt (och alla gråtoner) inte är färger trots att de faktiskt är mycket specifika färger - neutrala färger. Och om syftet är att förhöra sig om hur fotografen använder mer mättade färger, är det inte särskilt klart formulerad. Intressant nog är det en fråga som sällan ställs till konstnärer och filmskapare. En mer givande fråga skulle kunna vara "Hur mättad är din palett?".
Det finns sex distinkta grader av mättnad: neutral, semi-neutral, minskad mättnad, helt mättad, mycket mättad och supermättad.
Neutrala färger karakteriseras av sin avsaknad av mättnad. Neutrala färger ligger på den ljushetslinje som förenar alla nyanser. (Om lika delar komplimentfärger blandas får man neutrala färger.) För varje ljushetsvärde finns det endast en verkligt neutral färg. Att använda neutrala färger är jämförelsevis enkelt eftersom de två övriga färgvariablerna (nyans och mättnad) har minskats till samma värde (noll). Med andra ord ett sparsmakat uttryckssätt. Neutrala bilder kräver ofta en stor kontrast i ljushet för att kompensera för bristen på nyanser och mättnad om de inte ska verka matta. Med få undantag ger neutrala bilder ett radikalt annorlunda intryck jämfört med hur vi normalt uppfattar världen. Många människor associerar neutrala bilder med drömmar, vare sig de drömmer i svartvitt eller inte. Neturala färger anses ofta vara eleganta, för att inte säga konservativa och återhållsamma. En färgs ljushet bidrar till hur vi uppfattar ljusets styrka, rumsliga relationer och volym. Ljusets form och egenskaper har särskilt stor betydelse i neutrala bilder. Neutrala bilder associeras ofta med ålderdomlighet eller tidlöshet.
Semi-neutrala färger har en antydan till mättnad. Värdena ligger tätt runt ljushetslinjen inom en liten radie. Semi-neutrala färger hör inte till de äkta neutrala färger. De fungerar nästan som neutrala färger men är lite mer komplexa. Rumsliga relationer kan accentueras något genom att en viss mättnad läggs till. Det går också att få fram regnbågsskimrande och glänsande effekter.
Bilder med minskad mättnad har låg mättnadsgrad. Värdena ligger tätt runt ljushetslinjen inom en större radie men uppnår inte full, naturlig mättnad. Även om de inte framträder helt och hållet kan man ändå skönja nyanserna hos de olika elementen i en komposition. Även kringliggande färgtemperaturer kan urskiljas. Rumsliga relationer blir tydligare utmejslade med hjälp av nyanser. Nyanserna blir en viktig del av kompositionen även om de inte alltid är av primärt intresse, beroende på hur mättnaden avsiktligen har minskats. Bilder med minskad mättnad ser sällan realistiska ut. De kan verka något svävande, varken här eller där utan någonstans mittemellan. Många associerar minskad mättnad med det förflutna, framförallt det nyligen förflutna.
Neutral.
Semi-neutral.
Minskad mättnad.
Helt mättad.
Mycket mättad.
Supermättad.
Helt mättade bilder är ofta de mest verklighetstrogna bilderna. Färg kan göra ett element i en komposition mer likt eller olikt beroende på graden av kontrast för en eller flera av beståndsdelarna - nyans, mättnad och ljushet. Alla tre färgelementen kan användas till att beskriva egenskaperna form, rymd och ljus. Ofta är kontrasten för ljushet lägre än i neutrala eller semi-neutrala paletter, så att ett realistiskt intryck bevaras. Helt mättade paletter är relativt intensiva. De är märkbart mer anknutna till nutiden.
Mycket mättade bilder har en generös mängd mättnad, utan att bli orealistiskt mättade. Nyanserna dominerar. De tävlar med motivet, rumsliga relationer och ljuset om att stå i fokus för uppmärksamheten. Mycket mättade bilder är intensiva. De kopplas ofta samman med det moderna, ofta uttrycksfulla och ibland ungdomliga.
Supermättade bilder har extrema mättnadsgrader. Realistiska avbildning är vanligtvis inte det som eftersträvas. Färgerna verkar oftast orealistiska. Dessutom uppstår ofta abrupta övergångar mellan olika nyanser. Nyanserna dominerar helt och hållet över motiv och rumsliga relationer. Supermättade bilder blir gärna platta. De är mycket intensiva och uttrycksfulla, och associeras ofta med förändringar av medvetandet.
Om du använder pipetten i Photoshop tillsammans med Apple-färgväljaren kan du skapa ett färgdiagram och identifiera mättnadsnivån för en eller flera bilder. I artikeln "Färgdiagram" finns information om hur du gör.
Vill du göra bilderna inom ett och samma projekt enhetliga kan det vara bra, och i vissa fall nödvändigt, att begränsa användningen av mättnad. Många konstnärer använder endast en mättnadsgrad. Det är extremt svårt att med gott resultat använda en stor mängd mättnadsgrader i ett enda projekt (men inte för en enstaka bild) - t.ex. både neutrala och mättade bilder. Däremot är det möjligt att använda bilder med flera mättnadsgrader som ligger nära varandra, t.ex. minskad mättnad och helt mättad eller helt mättad och mycket mättad. När skillnaden i mättnadsgrad ökar blir det allt svårare att känna att bilderna hör samman.
När du tänker på Ansel Adamss fotografier tänker du på neutrala bilder snarare än mycket mättade bilder. När du tänker på Matisses målningar tänker du på supermättade bilder snarare än neutrala bilder. Betrakta din användning av mättnad som en viktig del i att definiera en egen stil.
