Robert Leslie: Fartfylld fotografering för världspressen
En av de största utmaningarna för en evenemangsfotograf är att tröska igenom tusentals bilder efter tagningen - oavsett om du fotograferar på röda mattan vid filmfestivalen i Cannes eller utför herkulesarbetet att plåta 100 talare under fyra dagar vid TED-konferensen i Monterey. Och sedan återstår hela arbetet med att få ut de bästa bilderna till nyhetsbyråer, bloggar och nya medier av alla slag. När det gäller kändisdyrkan har de globala medierna en omättlig aptit.
Det här är en hemtam värld för Londonfotografen Robert Leslie, som snabbt har tagit till sig Aperture som sitt favoritprogram för de här uppgifterna. Högt tempo betyder allt - både ute på tagningen och efteråt. Och när uppdraget kan innebära att fotografera en ändlös parad av filmstjärnor som passerar förbi på den röda mattan måste du ha ett effektivt arbetsflöde för att ta hand om bilderna efter tagningen.
Robert Leslie arbetar på sin MacBook Pro.
"Att fotografera på trappan utanför Palais des Festivals i Cannes är alltid en utmaning - eftersom det finns 300 andra 'officiella' fotografer där samtidigt", berättar Leslie. "En premiär sent på kvällen är ännu tuffare på grund av den ojämna belysningen i början av mattan - min favoritplats.
"Jag gillar att fotografera med ett 30 år gammalt manuellt objektiv på ett digitalt kamerahus - det ger bilden en mer nostalgisk känsla och gör det möjligt för mig att ta bilder i svag belysning. Men risken är att många av bilderna blir ofokuserade eller över-/underexponerade. Apertures förhandsvisning i helskärmsläge och zoomkontroll gör att jag kan hantera båda dessa risker direkt".
Arbetsnarkomanen (enligt vad han säger själv) Leslie är född i Kanada och fotograferar bland annat för Vanity Fair i Italien och USA. I hans kundlista finns en rad tidskrifter som Paris Match, Harpers Bazaar, Conde Nast Traveller och franska Vogue. Det finns inget utrymme att arbete med en bild i taget, och Apertures förmåga att ta hand om RAW-filer och exportera dem som grupp för ett förinställt ändamål är därför ovärderlig.
Leslie förklarar situationen: "Vid en stor tilldragelse kan jag ledigt ta tusentals bilder, vilket kan betyda upp emot 100 GB RAW-filer - som på TED 2007. Från det materialet gör jag ett urval på ungefär 900 bilder, och de allra bästa skickar jag ut direkt till webbplatser och till pressen. Med hjälp av smarta mappar kan jag visa enbart de bästa tagningarna, filtrerade efter datum, nyckelord eller andra metadata. Att kunna söka så snabbt och få tag i en enda bild är en verklig fördel. Och allt detta sker på ort och ställe, tack vare min MacBook Pro".
Även i de mest surrealistiska miljöer, som i Cannes, går det att hitta en bild som ger ett annorlunda perspektiv och dokumenterar scenen "fly-on-the-wall". Leslies foton är oftast tagna när han tagit ett steg bakåt från massan och trängseln vid avspärrningsrepet. Ett av de mest märkbara dragen i hans arbete är känslan av att han fångar ett vidare blickfång än de andra fotograferna som trängs bakom avspärrningarna.
Det är ytterst sällan som Leslie koncentrerar sig på en enskild person - ofta är det omgivningen som är den sanna berättelsen. Ironiskt nog innebär det att kändisens status reduceras till en biroll och många av Leslies mest karaktäristiska foton är lika mycket bilder av andra fotografer som av kända ansikten.
Han förklarar: "Under de första åren i Cannes tog jag med mig en påse film och tog kanske färre än 100 bilder, numera med digitaltekniken tar jag bokstavligen tusentals bilder varje kväll - med Aperture kan jag experimentera fritt där jag tidigare kanske hade varit försiktig. Mitt byte till digitalteknik har haft stor betydelse för att jag gått över till att arbeta främst inom evenemangssektorn. Kapaciteten att få riktigt snabb genomloppstid och leverera ett urval bilder till kunden inom ett par timmar har inneburit en stor förändring av mitt arbetssätt".
