Michel Rojkind: En uppåtgående stjärna
Michel Rojkind är inte 40 ännu och har ritat hus under endast ett tiotal år. (Tidigare var han rocktrummis i ett decennium - inte precis den vanliga karriärvägen för en arkitekt). Men han håller snabbt på att vinna internationellt erkännande i hård konkurrens.
Sedan 2002 har Michel Rojkind haft egen arkitektfirma i Mexico City, rojkind arquitectos, som 2005 av Architectural Record utsågs till en av världens tio bästa "design vanguard". Han har genomfört cirka 15 projekt i Mexiko, har flera projekt på gång över hela världen och har nominerats till tävlingar i Kanada och Spanien.
Mest imponerande av allt är att Rojkinds arkitektkontor kom med bland de endast fem kontor i världen som inbjöds att lämna förslag till ett enormt kulturcenter i Mellanöstern. "Det är en mycket stor affär", erkänner han. "Jag blir inbjuden till massor av tävlingar, men den här var annorlunda på grund av den stora skalan och de få förslagen. De andra fyra är sådana där jättelika arkitektfirmor, och bara att vara med bland de stora grabbarna är en stor ära."
Mellanösternkomplex med många användningsområden
Uppdraget: Att utforma ett nästan trehundratusen kvadratmeter stort kultur-, utbildnings- och affärscenter som ska spela huvudrollen i en långsiktig plan att sätta fart på turismen. Centret ska innehålla ett hotell, utställningslokaler, en arkitekt- och designskola, konserthallar, biografer och ett barnmuseum, bibliotek, kontor, restauranger och en moské. Det ska uppföras på en tomt med dramatisk havsutsikt.
Rojkinds ritning, som skapades på en Mac och presenterades för kunden som en video redigerad i Final Cut Pro, är både nutida och tidlös. "Jag blev inspirerad av stadens dunkla färger, de beslöjade kvinnorna och hela föreställningen om vad som gömmer sig bakom", säger han. "Jag ville att centret skulle inge en känsla av enhetlighet, som om det vuxit upp ur öknen på platsen."
Enligt hans plan indelas centret i tre organiska former som tornar upp sig som klippor ur marken. "När man talar om ett så här jättelikt projekt", säger Rojkind, "föreställer man sig att den ska bli som en stor stad - byggnader med flotta fasader, färger och byggnadsmönster."
Men det var inte så som Rojkind såg det. Han lyfte sina klippliknande strukturer för att skapa skuggor på torgen nedanför, utformade tematiska innergårdar med bioklimat och takträdgårdar, och utvecklade sina byggnader till luftiga skal, påhittade tillsammans med konstnären Antonio Sánchez. "Utifrån Antonios kunskap i fraktalgeometri, tillämpad på islamska motiv, formgav vi dessa flödande, halvt genomskinliga, gjutna cementformer", förklarar Rojkind. "De ser perforerade ut och de släpper in massor av ljus."
Mexico Citys CSI
Rojkind var på väg mot framgång enligt den traditionella definitionen när han tog ett steg tillbaka och tänkte igenom vad han verkligen ville. "Jag hade chansen att arbeta på ett stort arkitektkontor", säger han med en axelryckning. "Men jag avskyr att anpassa mig till det som jag förutsätts vara." I stället tog han den mer riskabla vägen att starta en egen firma så att han kunde rita byggnader på sitt eget sätt.
"För mig börjar det alltid med kunden", säger Rojkind. "När du steg in på mitt kontor", säger han skrattande, "såg det mer ut som Mexico citys CSI än en arkitektfirma."
Rojkind gräver djup i sina kunders liv, utforskar deras familjer, karriärer, ambitioner och intressen som utgångspunkt för sina ritningar. "Det handlar om att känna den person som jag arbetar för", säger han. "Jag vill veta hur man och hustru träffades, hur de ser på sig själva och sina barn i framtiden, vad som engagerar dem osv. Allt detta påverkar husritningen."
